Påföljder vid avtalsbrott - (ges även digitalt!)

Kurspresentation

Med påföljder avses inom obligationsrätten de rättigheter som en part ges med anledning av motpartens avtalsbrott. De kan sägas vara avtalsbundenhetens slutliga konsekvens.

Påföljderna har olika syften. Alla syftar de emellertid till att i någon mening återskapa den balans mellan parterna som de hade avsett att uppnå genom avtalet. Rätten till fullgörelse – inklusive rätten till reparation eller omleverans – syftar således till att borgenären åtminstone i efterhand skall kunna tillgodogöra sig gäldenärens hela prestation. Hävningsrätten syftar i stället till att ett avtalsförhållande skall upplösas och balansen således återskapas i ett noll-läge. Mellan dessa ytterligheter ligger påföljderna prisavdrag och skadestånd, inklusive olika slags viten, vilka syftar till att kompensera den icke kontraktsbrytande parten för att den inte fullt ut fick möjlighet att tillgodogöra sig den kontraktsbrytande partens utlovade prestation.

Köplagen är en naturlig utgångspunkt för behandlingen av påföljder vid avtalsbrott avseende resultatåtaganden. För omsorgsåtaganden finns ingen motsvarande naturlig, enhetlig, utgångspunkt. Ibland ligger det närmast till hands med analogier från köplagen, medan sådana i andra fall inte är tillgängliga. Då får ledning i stället sökas på annat håll.

Högsta domstolens prejudikatbildning inom entreprenadrätten från 2009 och framåt har inneburit att det inte längre råder någon tvekan om att allmänna obligationsrättsliga principer ofta, men inte alltid, är av central betydelse för entreprenadrätten. Det kan rentav sägas att Högsta domstolen numera inte sällan mejslar fram den allmänna obligationsrätten genom entreprenadrätten. En del frågeställningar kommer följaktligen att diskuteras med utgångspunkt i entreprenadrelaterade problem.

Till skillnad från inte minst anglo-amerikans rätt utgår svensk rätt från att det finns en rätt till naturafullgörelse, vilken inte bara är materiell, utan även processuell. Den svenska utgångspunkten kommer att behandlas mot bakgrund av bl.a. Högsta domstolens uttalande i NJA 2018 s. 653 (De ingjutna rören) att skadebegränsningsskyldigheten är en allmän kontraktsrättslig princip som ytterst grundas på lojalitetsöverväganden.